...vart tar den vägen. Den känns i nutid som en evighet men i backspegeln som ett ögonblick.

För 130 dagar sen började denna resa som vi då trodde absolut inte skulle sluta såhär. I våra huvuden tänkte vi bara antingen går det bra eller så går det åt helvete. I våra huvuden fanns det inget i mellan...
Men vi fick denna gång till svar att allt nu var bra igen och inget tydde på något annat...Dagarna började återigen flyta på som vanligt...

För 116 dagar sen började allt om igen. Mera blod, mera sjukhus och mera frågetecken. Även denna gången var svaret att barnet mådde bra och det kommer att gå bra.

För 89 dagar sen vänder ändå livet lite på sne och det gick för första ggången upp för oss att detta kanske inte kommer gå bra. I två veckor trodde vi att vi skulle föda ett barn i vecka 20. I två veckor väntade vi på att få denna graviditet utdömd.

För 76 dagar sen vände allt åt andra hållet. Barnet mår fint där inne och fostervatten finns det nu gott om.
Inget kunde väl hindra detta från att gå bra nu iaf? Läkarna trodde det nu skulle ordna sig men det är klart, ingen kan säga säkert...

För 56 dagar sen kom det blod, mer än innan. Kl 23 svängde vi in på KSS och några minuter senare beskedet att det återigen var oroligt lite vatten där inne igen. Alltså seriöst, var nog min tanke, även om jag kanske innerst inne visste det iom läckage ända från början...men ändå, seriöst! ?! Kunde det inte vara slut nu?

För 55 dagar sen flyttades jag från KSS till Östra i Göteborg. Här blev det nio dagar av oro, tårar, saknad, prover, läkare, barnmorskor, mera blod, mera vatten och årerigen prover! Ingen visste när något skulle hända...

För 46 dagar sen föddes han. Den där busen som började oroa sina föräldrar redan i vecka 14 den 26/12 en mysig julkväll hos svärföräldrarna. Här var han nu, 750g kämparglöd och 32 cm stark. Lilla, lilla Axel. Du måste ha kämpat som en dåre där inne i magen med allt som har hänt. Tvillingen som egentligen inte blev en tvilling, utan stannade i sin utveckling väldigt tidigt. Den lämnade din sida och drog med sig mycket mer än vad som var tänkt. Vatten som hela tiden läckt och bitar av moderkakan som lossnat och varit tvunget att stötas ut. Alla ul undersökningar både vaginala och vanliga. Att du höll ut så länge är vi tacksamma för! Tiden har hjälpt dig att överleva.

För 41 dagar sen fick jag hålla dig för första gången. Hålla dig och prata med dig och säga hur duktig och otroligt starkt du är. Säga att vi är stolta över dig och att storebror längtade efter dig.
Vi hade många upp och nergångar men vi klarade av de första veckorna på Östra tillsammans. De mest kritiska veckorna var nu äntligen över. Tiden hade ändå gott fort...

För 18 dagar sen flyttades vi till Trollhättan, vilket är ett steg i rätt riktning. Här förlitar vi oss nu på tiden att vara snäll och få dig att mogna.
Snart är tiden även här över och vi flyttas vidare till Skövde. Ett steg närmare hem...

För 11 dagar sen gick det äntligen upp för mig/oss att vi äntligen närmar oss slutet. En första bilresa hem. HEM!
Några veckor kvar, håll ut, håll ut det sista nu, tiden går fort...tiden.

Idag väger Axel 1650g och är knappt 40cm lång...

(Olles hand)

 

Johanna

5 maj 2014 22:02

Vilken fantastisk kämparglöd även hans föräldrar har! Jag beundrar er styrka! Ni är en väldigt fin familj!

http://mirabellbacken.blogg.se

Jenny Larsson

6 maj 2014 19:52

Tack så jättemycket!

 

Caroline

5 maj 2014 22:52

Massa kärlek och styrka till Er!
Till en prematurmamma från en annan prematurmamma ;)

http://BamseArMittAndraNamn.bloggplatsen.se

Jenny Larsson

6 maj 2014 19:51

Tack! Ja du om någon vet ju hur det är:). Massa kramar till dig!

 

Johanna

8 maj 2014 19:17

Alltså det är ju inte klokt vad ni varit med om. Ni är verkligen sjukt starka!

http://joherman.blogg.se

Jenny Larsson

8 maj 2014 20:18

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen kommer nog få ett uppehåll nu ett tag då jag känner att jag inte har ett "behov" av den längre. Men vet vet, det kanske dyker upp saker titt som tätt... Tänkte iaf avsluta på ett fint sätt. Med bilder från bröllopet. Blir några iaf... De fl...

Igår vid frukost så dundrade det in en massa töser i vårt hus. Jag som haft på känn hela veckan att min möhippa stod för dörren blev så jäkla chockad när jag ser vän efter vän gå förbi fönstret. Jösses vad rörd, förvånad och chockad jag blev! J...

Precis fått veta att att min älskade hund fått somna in?. Trots att jag inte bott hemma de sista 9 åren så har du ändå en speciell plats i mitt hjärta! Du var en sån speciell hund, så otroligt klok! Du kom alltid på kvällen och la dig över min hals,...

Kl 6 igår morse, den 1 maj, stormade det in 13 karlar I vårat hus. Det var SVENSEXA! ? Den blivande mannen hade sedan en extremt rolig och fartfylld dag! De började med smörgåstårta som frukost hemma hos oss. Sedan åkte de vidare och sköt lerduvo...

Nu kryps det för fullt här hemma! Så redig och stark kille vi har! Han har blivit så mkt nöjdare nu också när han kan ta sig till saker han vill ha. Det negativa (enligt mamman) är ju att han helst ska ha allt som han inte får! Tex. vägguttag, disk...