Lilla pojken sover, stora pojken hämtar pizza och jag slappar i soffan efter en dag med fullt ös!
Dagen i kort: Vaknar supertrött(fast jagsovit bra, tror dock jag drömt en mardröm för jag hade så konstig känsla i kroppen när jag vakna). Skulle åka och lämna Olle på dagis och åka till jobbet...inga bromsar på bilen:/. Jippo, mera utgifter! Jobbade till halv fyra. Städat huset (och medans jag dammsög smög busungen och tog sig en macka haha), vikit ALL tvätt och sedan lekt i trädgården. Daniel och Junie var förbi för att låna p-sulkyn som de ska ha i sthlm när Daniel springer Marathon(du är tokig!!!). Ungarna lekte en stund.
Här har dom grävt hela dagen inför fibern som ska kopplas in. Sågat ner träd och grävt i hela slänten, snart klart!
Olle la sig och gosade med katten efter all lek...
Nu blir det pizza, godis och mys med min sambo.

Större delen av lördagen spenderades på jobbet men när jobbdagen äntligen var över så drog vi iväg till påverås för lek och grill med våra fina vänner! Barns lekte ute med alla Junies saker. Tror att Olle var lite i himmelriket;). Maten var smaskens. Ska inte säga vad vi åt för då blir det väl ett herrans liv, men gott var det!:)
Idag har dagen återigen spenderats på jobbet och när jag kom hem så var jag dötrött men efter 3 timmar hemma hade jag hunnit med att städa hallen och köket, vikit tvätten, lekt med Olle, letat fram alla napparna(som ligger ÖVERALLT!!) samt rensat stengången utanför! Puh, nu förtjänade jag verkligen ett glas vitt och slöande i soffan!
På morsdag fick jag en fin bukett av mina grabbar. Tackar!
Jag och Marcus firar även fem år tillsammans idag:). Tänk vad tiden går och vad fina saker som kommit från detta. Många, MÅNGA år till hoppas vi på i framtiden! Puss, älskar dig Marcus Lantz.
Fick även Olles bok på posten idag från fujidirekt. Blev jättebra, supernöjd:).

Idag har vi varit och firat min lillebror. Eller ja, liten och liten. Hela 21 år är han nu haha!
God smörgåstårta och mumsig gotårta! Tack för ikväll familjen!
Nu tar ju (jobb)helg.
Trevlig helg...

Nu är sommaren här...

Ja idag har det verkligen varit som dagoch natt jämfört med i måndags! Visst det har väl varit en hel del sura miner idag med men låååångt ifrån var det var då! Så idag har vi lekt ute en massa. Pappa var här och gav sitt barnbarn en sandlåda, det tackar vi för. Du är verkligen världens bästa morfar!
Efter lunch åkte vi en sväng till Skövde för att försöka hitta en rutchkana till rimligt pris. Vi hittade denna på Ica maxi. Den var billigast av alla vi hittade och det var ju exakt en sådan vi ville ha!
När vi kom hem lekte vi ännu mera ute. Åkte i rutchkanan, plockade blommor och vinkade på bilar. Olle tog sig även ett dopp i dammen. Men detta var nog inte riktigt planerat;). Dök i med huvudet före, jag fick tag i jackan och drog upp honom och han var inget ledsen haha, lite chockad då men jag hade förväntat mig ramaskri!? Nejnej, grabben ville fortsätta som vanligt;). Fast mamman fick ändå sin vilja igenom när det gällde byte av kläder! Sedan lekte vi i någon timme till utomhus tills äntligen pappa kom hem! Slår man upp lycka i ordboken så är det en bild på Olle när han får krama om sin älskade pappa;).

Kräks ut lite bilder på er tänkte jag...

Ja hörreni det börjar ta på mitt lager av tålamod här hemma. Igår var det verkligen i bott, eller i topp kanske. Både jag och sonen gick runt och grät. Eller ja, Olle skrek och slogs medans mamman satt och grät och hade totalt gett upp! Värsta dagen på jag vet inte vad! Började redan när han vaknade (kl.05.45, redan där är jag trött), han bara skrek och skrek och skrek...jag lyfte upp honom, han började slå mig, skrika mig i ansiktet och han betedde sig som om jordens undergång var nära! Jag, och mitt morgonhumör, fixar inte detta på morgonen så jag gick upp med honom, gav honom till Marcus, som var uppe tidigt eftersom han skulle iväg till sthlm, och sen satte jag mig i sängen och började gråta. Tålamods status: från 100% till 60%.
Efter 5 min så gick jag upp, bytte på ett hysteriskt skrikande barn, gjorde gröt till ett ännu argare barn, sa hejdå till Marcus med en ledsen kille på armen. Jaha tänkte jag, ska de vara såhär i tre hela dagar nu när han är i sthlm? Pappa Marcus är verkligen Olles andra hälft och efter gårdagen så börjar jag misstänka att Olle inte ens kan leva eller andas utan sin pappa. Detta tog hårt på min självkänsla samt mitt tålamod. Jag vill ju att han ska känna att hans mamma finns här och han kan älska mig precis lika mycket! Under gårdagen kände jag mig som den värsta mamman i hela världen. Är så otroligt hemskt när ens barn inte ens vill att man håller honom, tröstar honom eller leker med honom. Allt jag gjorde var fel! Han forsatte sitt skrikande(konstanta skrikande!!!) ändå till runt elva då Bonnie kom som en riddare i rustning på sina vita häst!
Tålamods status: 30%
Tack bonnie för att du kom. Han höll sig hyffsat glad under hela besöket bortsett från alla hyss han hittade på då, men det kändes som en fis i rymden jämfört med hur det var innan hon kom.
Direkt efter att Bonnies silvriga raket lämnade uppfarten började det igen! Tungt!
Tålamod status: 10%
Vi åkte in till stan, för tacka gudarna att han gillar att åka bil och kundvagn!! Tyst i alla fall en timma. Mitt huvud behövde detta!
Tålamods status: 20%
Vi kom hem och Jajjemen, helvetet började igen. Han pekade åt alla håll, skrek och ibland kom ordet pappa fram. Så hemskt att lille killen kan sakna sin pappa så mycket. Vi duschade tillsammans vilket var poppis i alla fall 10 minuter...sen på't igen. Skrik, skrik och åter skrik. Hjärnan pallar inte mer och tårar kommer och kroppen känns så jävla uppriven!
Tålamods status: 5%
Efter kvällsmaten, som blev det enda jag fick i honom under hela dagen, så somnade han som en stock. Skööööönt!! Jag fick lite egentid framför tv:n men jag kände mig fortfarande helt slut...
Gick och la mig vid halv elva.
Kl. Elva var det igång igen....skrik, skrik, slag, skallabde, skällande...ja, så höll det på i en timme innan jag kunde gå in och lägga han igen. Under denna timme grät jag konstant och visste inte vart jag skulle ta vägen! Tyckte synd om mig själv när jag i själva verket kanske skulle tyckt synd om min son...? Men jag kände ingenting...
Tålamods status: nerkörd i botten! Igårville jag inte vara mamma längre...
Idag for jag till jobbet och Olle till dagisoch detta behövde nog både mor och son för idag har det varit bättre!
Och nej, för er som tänker detta: jag tror inte han har ont någonstans för han visar inga "tecken" på detta. Skriker som han har är av den arga sorten inte den onda eller rädda. Visst det kan vara tänder och trots men fan vaf jobbigt det är. Så nu har jag klagat klart! Nu har jag haft min "bryt ihop, bit ihop och kom igen" så nu känns allt bättre! Längtar tills imorgon när min älskling kommer hem!puss o hej!

Härligt nu när solen och sommaren äntligen kommit fram! Vi hade bestämt att ha en riktig familjedag med massa aktiviteter men lille Olle vaknade tyvärr med hög feber (var som ett element stackarn), så dessa planer fick vi stryka. Fast dagen blev i familjens tecken ialla fall, i lugnt tempo! Vi åkte till Skövde på förmiddagen för att inhandla sockar och en extra keps till Olle. Vi hittade vad vi sökte och åkte sakta hemåt igen. Såg att mamma och morbror grejade i huset så vi svängde förbi och tog en fika hos dom, mysigt! När vi kom hem släppte bara Marcus av mig så jag kunde putsa fönster här hemma. Pojkarna drog in till systemet. När jag putsat fönstren så började jag röja på altanen. Sååå skönt att få lite ordning där ute. Och har man inte pengar till att totalrenovera den i den stilen man vill ha så får man ta vad man haver. Blev väl helt okej iaf. Fräshare om inte annat...

Nu hoppas vi Lillen mår bra imorgon för då blir det nog fler timmar i solen skulle jag gissa på;).
Bilder från denna underbara dag...

Bilden försvann...