Inatt kopplades ÄNTLIGEN Axels respirator bort. Nu trivs han mycket bättre med tillvaron. Bieffekt av denna är att man sväljer ner mycket luft i magen och detta resulterade i många pruttar;), de får även suga upp luft en gång i halvtimmen så att magen inte trycker mot lungorna. Finns ju inte mycket plats inne i denna lille kropp! Önskar jag kunde byta plats med dig lille vän, ta allt det onda i från dig!
Saknar Olle så mycket att jag går sönder! Jag har två söner men jag har ingen hos mig...DET ÄR förjävligt!!!
Känner mig så enormt ensam just nu...

Såhär ser kämpen ut i sin CPAP..Lika söt i den;)

Känner mig så jävla ensam!

Idag har mina stora pojkar varit här. Min fina underbara sambo och äkta hälft och min fantastiska söta son har hälsat på mig och Axel idag. Så härligt att se er igen. Som jag saknar er när ni inte är här! Älskar er så.
Vi har haft en underbar dag i det varma vårvädret! Tankat både D-vitamin och energi från Olle och Marcus idag. Ändå är det så ledsamt när ni åker...Tur att lilleman uppe på neo ger mig styrkan tillbaka igen. Livet är en enda berg och dal bana just nu!
Ikväll ska dom testa att koppla bort respiratorn på Axel och istället sätta in CPAP. En grimma som sätts i näsan och blåser konstant lite luft ner i lungorna för att vidka dom och se till så dom aldrig "sjunker ihop" helt och hållet. Även syrgasen får han genom den. Hoppas så på att det kommer att fungera! Han jobbar verkligen emot respiratorn hela tiden nu, jag tror han är redo. Ska ringa ner till neo ikv och se hur det går och om dom tar bort den inatt...

Fått så fina kläder till mina killar idag av mamma! Tack igen!:)

Har idag myst uppe på neo med min lille Axel på bröstet i nästan tre timmar!:) Inga protester från lillgrabben som låg där och sov så gott. Till och med jag slumrade till en stund. Imorgon eller senast måndag ska de testa att koppla bort respiratorn. Hoppas så på att det ska gå bra! Men gör det inte det så kopplas den på igen. Små steg, men bort ska den ju någongång. Inget bra att ha den där för länge!
Nu ska jag mjölka som den kossa jag nu förtiden känner mig som;).

Axel håller sig fortfarande stabil och verkar starkare för varje dag. Så underbart! Njuter av detta nu innan nästa bakslag kommer, för dom kommer att komma men man vet ju inte vad det kan bli...Fast lillekillen kommer klara detta fint, det vet jag!
Han har idag börjat medicineras mot en öppen ductus (en kanal från hjärtat till lungan som stängs när barnet föds men hos tidigt födda barn är den ofta öppen och måste hjälp att stängas). Och eftersom Axel slutat blöda i hjärnan fick han idag första kuren av medicinen, slipper alltså operation. Puh! Han kräver inte lika mycket syrgas längre och respiratorn kommer äntligen snart att ryka! Hoppas att det kommer gå bra. Små men viktiga steg som läkaren sa. Han bajsar och kissar även jättebra. Ett stort lass med bajs efter varje måltid, duktig Axel:). Han får till och med ha de "stora" blöjorna för att inte bajsa utanför;) hihi.

Idag har mamma varit här och hälsat på. Tack så mycket för en mysig och härlig fredag tillsammans med dig! Har tankat mycket energi idag.Älskar dig mamma!

Saknar mina killar så otroligt mycket men bättre att ni kryar på er på hemmaplan än att ni är instängda här hela dagarna! Längtar till söndag, då ska jag överrösa er med pussar och kramar!!!!! Älskar er såååå!

Nu fredagsmys på rummet...

Efter ett bakslag med lungorna, hjärnblödningar och dålig syresättning så har nu äntligen våran kille stabiliserat sig. Han får nu kortison för att rädda lungorna och få dom att mogna snabbare och han svarar väldigt bra på detta! Hjärnblödningarna var en i vardera halva, en grad 1 och en grad 2. Ingen större fara enligt läkaren, man kan nästan se förbi dom. Det visar sig längre fram om det haft någon påverkan men vi behöver inte vara rädda för det mer!
Igår var en en vecka och idag gick han över 800g strecket i vikt. (805g) Stor kille nu;).
Det var den senaste updateringen. ..

Den nöjde lille sömntutan:)

Allt känns så jävla tungt just nu! Jag ser inget slut, inget positivt, inget som skulle lindra detta helvete vi alla lever i. Jag hör bara problem. Problem med lungorna, problem med hjärnan, vi måste kolla hjärtat. Dessa stora organbehöver en människa för att överleva så varför pratas det om det gällande min son? Jag ser slangar som är kopplade till varenda kroppsdel och apparater som plingar till som tätt. Läkare kommer och går. Och dom pratar om vår son. Det är VÅR son som inte har några bra lungor. Det är VÅR son som har haft hjärnblödningar. Det är VÅR son som ligger där i respirator och får hjälp med allt han behöver. Detta är vårat liv och just nu våran vardag! Jag vill inte mer...Jag vill bara höra glada besked om att allt kommer ordna sig. Inte svar som: vi får vänta och se eller vi vet inte säkert. Skit! Skit! Skit!
Denna dagen hade jag helst av allt bara velat stänga in mig någonstans och lipat tills tårarna tog slut! Jag vill inte mer...

Från igår när jag fick hålla honom för första gången! <3
Kämpa nu snälla lilla Axel! Du måste klara alla dessa prövningar. Gör du det, så ska vi göra detsamma! Tillsammans klarar vi detta! Till sommaren ska vi vara fyra stycken som sitter nere i stugan och käkar glass, solar och skrattar åt det som varit.

Tänkte slänga in några bilder från hur vi bor. Helt underbart ställe och nu börjar vi vänja oss lite vid denna vardagen. Jag säger det igen, LÄGG PENGAR I BÖSSAN PÅ MCDONALDS!!!Att se vart dom pengarna går får mig att vilja skänka halva min lön hit! Tänk på det nästa gång ni käkar på donken;).

Ovan: köket där man har varsin hörna ihop med tre andra familjer. Och matsalsdelen där vi äter.
Under: bilder från vårat rum(ostädat, jag vet!)

Ovan: tre av de sex vardagsrummen;)
Under: tre av de sex lekrummen;).

Och såhär ser korridorerna ut. Totalt 26 rum tror jag det var. Men hela huset är väldigt lugnt och det är verkligen som ett kärleksfullt "hem".