Lille Axel har idag återigen legat vid bröstet och idag tog han minsann och sög till några gånger! Min duktige lille pojk! Efter lite snuttande och ett sug eller två somnade han om, hehe jobbigt detta med att äta själv. Men även de små stegena är stora! Han visar ju en oerhörd aptit och suglust så detta verkar ju fint för framtiden.

Frågade sköterskan vad hon trodde om tid kvar till flytt igen, och hon trodde kanske en dryg vecka till på NÄL. Jippi! Hoppas verkligen på Skövde snart! Varje vecka är en vecka närmare slutet på detta elände!

Detta är så sant! Det är precis dessa stadier vi har gått igenom. Vi är väl på tredje fasen iof men känner ändå att vi accepterat de som hänt och vi är redo att möta framtiden!
Dessa faser kallas Sorgens fyra faser...
Att man ska behöva gå igenom detta efter man har fött barn är ju sjukt, men det är just dessa stadier vi gått/går igenom. Känner igen mig i alla stadier och det känns skönt att vi passerat de värsta!

Den första fasen är: Chock

Denna fasen kan vara i några ögonblick, några timmar upp till flera dagar. Man stänger in sej och man känner sej känslolös, man är varken förtvivlad eller rädd. En del reagerar med att gråta och upprepa samma mening om och om igen. En del är tysta och som paralyserade. Man stänger av just för att skydda sej själv mot smärta och starka känslor. Man kan se oerhört lugn ut men i ditt inre är det fullständigt kaos.

Andra fasen är: Reaktionsfasen

  Man reagerar mycket starkt i denna fas av överväldigande omsorg. Känner påträngande känslor av rädsla och ångest. Man öppnar sej lite mer och mer och man ställer sej frågan om "Varför". Man försöker finna en mening i det som hänt. Man blir rastlös och söker kontakt med andra. Har man en förstående person i sin närhet kan detta underlätta genom att prata ut.

Tredje fasen är: Bearbetningsfasen

I denna fas börjar den drabbade kunna se lite mer framåt. Man blickar framåt och börjar ta upp gamla kontakter och fritidssysselsättningar igen. Men denna fas ska man inte skynda på.

Fjärde fasen är: Nyorienteringsfasen

Denna fas pågår livet ut. Krisen finns där som ett ärr i själen och minnerna gör sej påminda ibland.

Axel och nallen:)

Mamma till Olle ja...Nu är jag ju mamma till Olle OCH Axel! Får bli att ändra detta framöver men än sålänge får bloggen heta mammatillolle.
Nytt namn på instagram:
@mammatillolleochaxel
Långt namn men kanske kommer på något bättre framöver. Idéer?

Detta är lille killen från idag. Så mycket vaknare och mer "bebisaktig". Han ändras från dag till dag nu förtiden! Läget är fortfarande lugnt, han är piggare som sagt, men annats är allt som vanligt. Ett litet framsteg är iaf att han klarar av att ha hicka nu. När han fick det förut så fick han sina djupa dippar och slutade nästan alltid att andas. Ni idag så klarade han detta galant. Liten obetydlig dipp och sen mådde han bra igen. Litet framsteg fast ändå ett stort, på något sätt. Tänk att något så "lätt och vanligt" kan medföra sådana beskymmer för en sån liten kille!?!?

Ja, idag tog vi permis ifrån sjukhuset och tillbringade hela dagen som en familj. Axel är såpass stabil och det händer inte mycket där så vi "passade på".
Vi åkte till jeepträffen i Skövde och spenderade hela förmiddagen och lunchen där. Olle tyckte det var mycket spännande tills vi fastnade i ett sumphål. Det skvätte lera och gungade och hoppade så då tyckte han det var mindre kul. Sedan la det sig lite men efter ett tag tog nog både hunger och trötthet över så då gick vi och käkade korv:). Nu på eftermiddagen har vi grejat här hemma ute i trädgården. Inte mycket men rensade lite mellan plattorna i gången. Måste tänka på något annat när jag inte är med min lille grabb...
Känner en extrem och obehaglig stress när jag inte är hos honom. Samtidigt vet jag att jag mår bra av en dag utanför sjukhusets väggar och Axel tas om hand så bra där han är. Ringer givetvis med jämna mellanrum så vi vet hur läget är.

Fin och bra familjedag men vi saknas en medlem. Om du bara visste hur vi saknar dig Axel! Spola fram tiden!!!!

Vårbild på våran underbara Olle! Älskar dig så mycket!

Dagens Axel. Läget är rätt oförändrat. Det är mest en tid av väntan nu. Väntan på mognad av både kropp och organ. Väntan när första infektionen slår till. Väntan tills vi kommer till Skövde!

Lille nissen;). Växer och frodas!

Att denna lilla kropp klarar av all medicin den får är ju helt ofattbart! Så idag tyckte läkaren att Axel skulle få magmedicin ifall alla andra mediciner ger honom magont. Och efter denna kur så mådde han toppen! Sygasen sjönk som mest till 29%. Sedan har han ledat runt 35%. Tänk, för en vecka sen var det uppe på 70% !!!
Han får även antibiotika i förebyggande fall iom hans dåliga lungor. Blir han sjuk nu så skulle det inte vara kul!
Annars är det inte mycket nytt. Marcus sover där i natt så jag och Olle är hemma.
Efter dagis åkte vi och inhandlade en gunga, för det tjatas en väldigt massa och "gunga, gunga, gunga"! Eftersom vi inte har någon bra och är bra för honom köpte jag alltså en ny...Glad kille!:) Nu sover han gott och jag kollar på tidernas bästa serie, Grey's anatomy!

Köpte en liten nalle och en mini keps till Axel idag ifrån hans lilla familj. Nu är han inte ensam i sängen när vi inte är där:').

Dessa punkter har stått på dagens schema. Lungröntgen var väl inget nytt. Sjuka lungor som saaaakta men säkert går åt rätt håll men det är en låååång väg kvar! Det roliga i det tråkiga var väl ändå att läkaren sa: "Han är mycket piggare och friskare än vad lungorna/röntgen visar!" Känns skönt att fött fram en sån kämpe med en sån livsglädje! Stark är bara ditt första namn, älskade Axel!

Han får ju som sagt kortison igen och nu börjas det trappas ner denna veckan sen får vi se vart vi står efter det. Han kräver just nu 40-55% syrgas vilket är lägre än på länge. Oftast ligger det runt 45%. Han får fortfarande matdropp och det blir nog kvar ett tag. Han vägde 1355g igår, dock samlar han på sig vätska så de vet inte riktigt hans riktiga vikt, men jag tror nog det kan stämma rätt så bra! Han är en liten mullis;).

Ultraljudet på hjärnan gick jättebra. Inga fler hjärnblödningar och de små som har varit har slutat och blev aldrig större! Phju! Läkaren kunde inte hitta några konstigheter och det kändes så skönt! Det finns inga garantier för någonting men att höra lite positivt i allt detta känns så himla skönt!

Inatt sover jag hemma för andra gången på över 6 veckor! Nu ska det börja pendlas lite så får vi se hur det går! Ska givetvis försöka sova där så ofta vi kan också men denna veckan blir det nog pendla för min del och en god natts sömn i min säng! Behöver detta känner jag, både för min, Marcus, Olles och husets skull!

Testade vagnen idag också, tyvärr utan en vill liten kämpe, Olle älskade den! (psst, jag med!!). Är en Babytravel Dublin -12. Köpt begagnad på blocket.

Som vanlig blir kortena på fel håll i datorn! Kass sida!'

Axel fick även ligga lite vid bröstet idag. Han år ju inte alltså men han kände lite på det och kände även min lukt och smak;). Lycka!

Lugnare på fronten vad gäller axels apneer. Skönt! Suttit med honom i famnen två långa stunder idag och inga konstigheter denna gång. Han sov så gott och snuttade våldsamt på sin napp som han älskar över allt annat;). Han blir verkligen tokarg när nappen åker ut, snuttbehovet är enormt! Hoppas det inte dröjer allt för många veckor tills han kan börja äta normalt...
Med mig är det bra men jag har så otroligt tråkigt här! Tråkigaste sjukhuset jag någonsin varit på! Finns verkligen inget att göra. Spenderar ju visserligen mest tid inne hos Axel men den lilla tiden som blir över räcker för att man ska dö av tristess. ..Längtar tills jag har bilen här, då kan man ju iaf ta sig runt lite! Snälla framtiden, du kan snart få komma!!!!!

Fick så söt bild av Marcus förut. Olle och Junie inviger Olle och Axels vagn;). (Givetvis har vi liggdel till Axel sen;)). Sötisar! <3
Saknar er såååååå...