Direktlänk till inlägg 20 april 2014
Efter en helg i Falkenberg så är nu jag tillbaka hos Axel på NÄL och Marcus och Olle är återigen hemma. Vi har haft 2 underbara dagar i olofsbo med superfint påskväder! Och framförallt 2 underbara dagar med Olle! Skönt att kunna lägga allt fokus på honom och bara njuta av hans lyckliga ansikte. Svåra tider med sönerna på olika ställen men nu äntligen tycker jag vi ser ljuset i tunneln. Det är väldigt långt kvar och Axel har många hinder och prövningar kvar men vi är närmare vårat hem! Kommer bli en del pendlande framöver. Självklart kommer vi sova här en del också men att kunna komma hem på kvällarna och sova i sin egna säng med sin familj är ju guld värt! Det hjälper oss att klara av detta också. Bra vardag blir det också då Olle kommer kunna gå på dagis som vanligt och både mamma och pappa är hemma på kvällen. Svårt hur man än gör men nu testar vi detta och märker vi att Axel behöver mamma och pappa mer än vad han behöver nu så får någon av oss bo hos honon ett tag! Tänk om man kunde klyva sig och vara med sina söner samtidigt, trots att de bor på olika orter...??? Livet är fan inte lätt...
Nu de sista dagarna har Axel börjat få apneer:/. Han glömmer av att andas och man får påminna honom genom att kittla honom eller stryka han hårt över rygg och mage. Tillslut kommer han på sig och börjar igen. Men idag när han låg hos mig kom han aldrig på att börja igen. Så larmknappen slogs på och systrar rusade in med läkaren bakom sig. Han slets ur min famn och började ventileras. Usch det var hemskt att se! Från i ena stunden ha ett rosenrött barn i famnen till att helt plötsligt ha en blå/grå/vit livlös kille på bröstet är så jäkla otäckt!!! Han andades inte på 3-4 minuter innan han helt plötsligt kom tillbaka. Det var lååånga minuter vill jag lova!
Infektionstest gjordes efter det för att utesluta infektioner. Negativa test som tur var. Han låg lågt på blodvärdet så nu får han blod. Dessa två orsaker kan skapa apneer så nu hoppas jag innerligt att det bara var brist på blodkroppar! Är det inte något av detta kan det i värsta fall vara kramper och det får det bara inte vara!! Allt som har med hjärnan att göra, skrämmer mig. Kom igen Axel, vi tar oss igenom detta också!
Han har även fått tillbaka kortisonet och matdroppet men förhoppningsvis tar kortisonet bort snabbt!
Några steg tillbaka tyvärr, och dom är så jobbiga när de händer men i sådana här lägen hör dom till vardagen. Bara att bita i hop och härda ut! Det ska väl inte vara en dans på rosor inte....tyvärr. ..
Återkommer imorgon med ny status på Axel. ..
Olle på sin första cykel:). En liten storebrorspresent. Har han något att greja med när Axel behöver uppmärksamhet i sommar;)
Dock har trampningen inte lossnat riktigt än men kommer nog så småningom.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 | 6 |
||||
7 | 8 |
9 |
10 | 11 | 12 |
13 |
|||
14 |
15 | 16 |
17 |
18 | 19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
|||
28 | 29 | 30 | |||||||
|